Ibland tror jag att jag ska explodera. Sprängas och bara bli till små köttslamsor.
Och ibland tror jag att jag svävar på moln. Så lätt och utan motstånd.
Ibland tror jag att jag är världens mittpunkt. Att allt annat svävar kring mig.
Och ibland tror jag inte på mig själv. Jag klarar ingenting alls.Men oftast, oftast tror jag inget alls utan jag vet, frågan är bara vad jag vet.
Det känns definitivt att jag vill vara mer mot mitten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar