Hazzla, min ögonsten och mitt skrynkelansikte! Hon är en av få hundar jag träffat som älskar att kramas, kommer fram till en och kräver uppmärksamhet med en tung kram. Vad är mysigare än en stor oväntad hundkram när man är helt slut efter en hetsig arbetsdag? Det är så lätt att ha henne när hon accepterar det mesta som man vill att hon ska stå ut med utan att höja på ögonbryet.
Tindra är lite av en bitch just nu, som hon kan få för sig att vara biland. Tänker tre fyra gånger innan hon bestämmer sig för om hon ska lyssna eller inte, tittar frågande på mig när jag ber henne göra något. Ehh, jag?? Men det spelar egentligen igen roll hur hon än håller på, hon kommer ändå ligga mig varmt om hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar