Bittersweet

Blir så trött på mig själv ibland, ena stunden skrattar jag högt och ler brett för att den andra sekunden sitta ihopkurad och gråta. Jag är glad samtidigt som jag är ledsen, förhoppningsfull men samtidigt rädd, and so on.. Visserligen är det väl bättre att känna mycket åt båda hållen än att inte känna något alls men måste det svänga så fort?

Dessutom tror jag att jag har hittat en lösning till mitt problem med vikten, nu är det bara vänta och se om det fungerar. En till sak som kan hjälpa är om jag släpar iväg mig till gymmet någon gång då och då. Det kommer kännas lättare att gå iväg och träna när Hazzla går på dagis och jag inte känner något direkt tvång att aktivera henne när jag kommer hem. Är så trött efter den händelserika helgen så jag måste nog börja fundera på refrängen, det blir en tidig kväll i kväll..

Byt perspektiv då och då